Det började med att jag fick syn på några ensliga små stackare i dikeskanten på väg hem till mor och far. "Äntligen är de här!" tänkte jag och lånade mammas stövlar, lillebrors jacka och pappas handskar. Sedan begav jag mig glad i hågen ut på nässeljakt.
Nässlor är som kantareller.
Man ser inga. Man ser inga. Sedan helt plötsligt "Åh! Där är en...Nej två... OJ! Jättemånga!"
Så jag slog mig ner på kalhygget mitt bland de små och plockade. Till slut drev hungern mig hemåt igen, men jag hade nog kunnat sitta en timme till och plocka utan att de skulle tagit slut!
Så små, så små, men måånga!
Sen skulle det rensas, för mycket gräs och annat bös kom med ner i påsen när jag ivrigt plockade de små rackarna. Och ja, det var definitivt brännässlor! Märkte att ovansidan på de lånade handskarna inte alls var lika tjock och skyddande som på handflatan.
Så nu har jag lagt ungefär hälften på tork för att kunna göra te av dem, vet inte riktigt hur lång tid det ska ta, men jag märker väl när de är torra nog :) Den andra hälften förvällde jag och frös in för senare bruk. Tyvärr så krympte de lite mer än vad jag hade räknat med, så jag ska ta mig hem till föräldrarna igen för att plocka lite mer i nästa vecka tänkte jag. Sen blir det nässelsoppa! Det har jag, vad jag kan minnas, aldrig ätit. Så det ska bli mycket spännande! Vad kan man ha till nässelsoppa? bara bröd?
Nässlor på förvällning
Nöjd och glad och nyfiken på hur nässel-te och soppa kommer smaka. Avslutar med födelsedagstårtan jag knåpade ihop åt käre far på hans 61-års dag i onsdags :) Han stoltserade så med att han minsann också hade köpt en sprits, så jag kände mig lite tvungen att använda den.
Ha nu en underbar valborg! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar